Igår tänkte jag vara lite praktisk och spara tid. Jag hade texter att läsa och innebandymatch att se/sälja kaffe på. Jag tar promenad och springning i ett tänkte jag. Enda haken var att jag då måste springa med hunden. Vi kan säga att han har en annan springkapasitet än jag. Det finns settrar som får springa som belöning när de tränat något. Så mycket gillar de att springa. Jag tänkte att det blir ju kul för Viggo. Glömde i min effektivitet varför jag hellre springer själv. Jag började med promenad och när det var dags att springa började Viggo tok dra, sedan stack han ner i diket och stod stenfast. Upp igen drog, ner i diket. Ville springa jättesnabbt. Ville tvärstanna. Eller varför inte kolla in vad som luktade så gott på andra sidan vägen. Jag var rabiat hundägare som drog i kopplet skrek med min argaste röst, NEJ, FOT, SAKTA, HIT o.s.v. allt medan jag flåsade fram. Jag tänkte att jag kommer aldrig klara att springa 20 min så här. Farliga tankar för motivationen.
Men efter ca sju minuter, min vanliga jobbigaste spring sträcka förstod han att det inte skulle bli en massa drag och ner i diket. Kanske eftersom jag då sprang mitt i vägen för att komma så långt som möjligt från den väldortande kanten men ändå. När vi sprungit 15 min såg han ut som världens mest väluppfostrade hund. Jag Cesar Millan 😊. Efter 24 min gick vi igen och Viggo fick glatt lukta i diket. Kanske får han följa med igen. Vi får se. Lätt att glömma de första sju. Men borde bli bättre och bättre. 24,22 3,44km 7,04 snitt. Det är bra tid för mig 😊. Men bättre måste den bli.
Bilden är tagen nu på morgonen. Inte lika pigg då minsann 😉.
Kerstin
