Jag gjorde det. Jag har sprungit min andra runda för januari. Bara två x10 min kvar nu 😊. Jag orkade springa 24 minuter och hade jag vetat att jag bara hade 300 m kvar till tre kilometer så hade jag nog orkat det med. Det känns fantastiskt bra. Det går inte så fort med jag springer hela tiden och det är jag nöjd med.
Det kan finnas människor som skulle kalla det här tempot för lunka eller med god vilja jogga men säg det inte så jag hör. Jag tycker springa låter mycket roligare och lättare. Lunka och jogga låter jätte jobbigt. Ingen människa kan orka hålla på med sånt.
När jag sprungit upp för två backar trodde jag att döden var nära. Det gjorde så ont i huvudet att jag tänkte att det här kan inte vara bra, jag måste nog stanna nu, eller så har jag läst Martina Haags Heja, Heja en gång för mycket. I alla fall. De där backarna var så sjukt jobbiga. Jag är mer skapt för att springa platt eller lite nedför tror jag. Jag hade Gangsters paradis i lurarna och den är så seg, jag blir alldeles halt av takten också. Den måste bara bort från listan. Bort, bort, bort. In med nått nytt eller gammalt smygcheckt som Anitas Sånt är livet. Då vevar benen på igen.
Kerstin bland spring och haltande låtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar